Daniel Sjölin

Daniel Sjölin

”Som barn är man alltid diktare. Sen blir man avvand, i de flesta fall.”

 

»Stig Dagermans klassiska citat har följt mig hela livet. Barnet finns i mitten av mitt arbete, vare sig jag skriver skönlitterärt eller debattartiklar eller gör intervjuer. I det konstnärliga skrivandet är det barnet inom mig själv jag vill åt: Fantasin, språket, verkligheten och overkligheten. Jag kunde sitta hela dagar i sandlådan hemma, helt innesluten i en bubbla av kreativitet och totalt ovetande om världen omkring. Samtidigt läckte världen på något vis in i lekarna. Politikerna körde rally och olyckor och hot från nyheterna på teve hanterades med tornen och tunnlarna av sand. När jag idag skriver konstnärligt vill jag hela tiden uppfinna nya former och nya sätt att berätta. Jag stänger in mig i sandlådan.

 

Men att vara innesluten i en bubbla har också sina nackdelar: människorna runtomkring blir obegripliga och underliga. Jag blev rädd för dem. Där var det istället inte skrivandet som blev en räddning, utan läsandet. Litteraturen. Att läsa blev i sena tonåren ett sätt att komma ut ur bubblan, ut i världen och in till de andra människorna. När jag intervjuar människor är det alltså bort från bubblan och barnet som gäller. Och in i medmänniskornas märkliga världar. Att då själv ha erfarenheten av hur ett kreativt universum fungerar, har varit en styrka.

 

Sen finns det ju så fler barn än barnet inom en själv som fascinerar. Nämligen alla andra barn. Jag har engagerat mig i skolfrågor och brunnit särskilt för vikten att få läsning som lust, vana och glädje med sig från uppväxten. Den resa jag gjorde till litteraturen var lång och gick genom både klass, kön och bildningsbakgrund. Här finns en eld som jag nog kommer att bära med mig hela livet. Hur utlämnade vi är som barn, hur lätt det är att man inte får samma chans som alla andra.

 

Kanske är det därför jag också trotsar som ett barn. Går en annan väg, gör uppror, retas. I vart fall gör jag motstånd mot det förväntade. Tillsammans med en kollega har jag börjat skriva ruffiga äventyrsromaner, där jag nu får utlopp för mitt intresse för naturvetenskap, strapatser, miljöproblem och spänning – ja allt det som inte en etablerad författare från finrummet ska göra.

 

Och givetvis är även det ett slags hyllning till fantasin.

 

Om än lite barnslig.«

 

Daniel Sjölin, född 1977, är författare, programledare och litteraturkritiker. Han debuterade 2002 med Oron bror och har efter det blivit ett folkkärt ansikte genom sina sju år som programledare för litteraturprogrammet Babel i SVT.

 

Sjölin skriver även under pseudonymen Michael Mortimer tillsammans med Jerker Virdborg. En serie om sex böcker är planerad och hittills har de två första delarna utkommit – Jungfrustenen (2013) och Fossildrottningen (2014).

 

Sjölin har för vår samarbetsparner Novellix skrivit novellen Alla vill bara gå hem (2015).

 

Bibliografi

  • Oron bror 2002
  • Personliga pronomen 2004
  • Världens sista roman 2007

Twitter: Daniel_Sjolin