Susanna Alakoski

Susanna Alakoski

En författare bör ha ett litterärt uppdrag.

Böcker bör ha ett ärende.

En författare ska inte vara politiker, men en författare ska blottlägga samband som kan få politiska konsekvenser.

Säger: könsstympning, statare och förintelse, ni fattar.

En författare måste tycka om ord.

En författare måste tycka om att vara ensam.

Författare är ganska tråkiga människor.

Mitt författarskap började med språkbyte 1966 då mina föräldrar bestämde sig för att byta land. Jag minns språkbytet som en tystnad. Jag lyssnade in det nya språket, orden, ljuden, klangerna, rytmen. Därefter öppnade jag munnen och talade, som jag minns det, perfekt svenska. Något av detta har jag försökt gestalta i Svinalängorna när jag låter bokens huvudperson Leena byta språk. Hon upplever det som att språkbytet sker i ett ”nafs”. I alla fall kommer hon att lära sig att tala svenska snabbare än vad hennes pappa gör.

Hur man minns, hur man berättar.

Det ryms väldigt lite i en roman.

Man talar om författarskap – jag står i början av mitt.

Vad man berättar, varför.

Jag kan sällan säga vad jag skriver, men jag vet alltid vad som angår mig.

När jag är ute på bibliotek, eller föreläser på skrivkurser, talar jag ofta om skillnaden mellan romanen, självbiografin och dokumentärromanen. Dokumentärt skrivande gör anspråk på sanning. Det gör anspråk på tidskronologi, det gör inte det skönlitterära skrivandet. Och jag har heller inga sådana anspråk. Det jag däremot har anspråk på är mina erfarenheter. Och dem har jag däremot ett stort anspråk på. Det är också dessa jag använder när jag skriver.

Ja, jag vet vad som angår mig.

Det angår mig när jag hör riskkapitalisten säga: ”det finns inga fattiga människor i Sverige”. Det angår mig när jag ser att läraren delar ut lila handdukar till flickor och gröna till pojkar. Det angår mig när en prickskytt riktar sitt vapen mot ryggen på en bussresenär i Malmö. Insektshusen i Rosengård angår mig. Skolmaten, trafiklederna som går genom våra moderna barnrikehus. Det angår mig att mina homosexuella vänner inte har samma rättigheter som jag. Även världshaven angår mig, särskilt spinculan på havets botten angår mig. Och spriten, och narkotikan och barnens lekparker. Allt detta angår mig bara för att det angår mig.

En författare tolkar, belyser, skriver utifrån sina erfarenheter, sin fantasi och röst, blandar fiktion och verklighet, för att få just den här berättelsen berättad.

Litteratur är att ljuga.